Din stund på jorden av Vilhelm Moberg

Det här är en berättelse som stannar kvar i tankarna länge.

Albert Carlson, sextiofyra år, bördig från Sjöhults socken i Småland, sitter i rum nummer 20 på Eden Hotel vid Cleo Street i Laguna Beach i Kalifornien och tänker över sitt liv. Vad blev det av det, vad var meningen, hur förvaltade han sin ”stund på jorden”?

I mer än 40 år har han levat som emigrant i USA och bara besökt hemtrakten ett par gånger. Nu söker sig hans tankar hela tiden tillbaka till barndomen och främst tänker han på brodern Sigfrid som nitton år gammal dog i en sjukdom år 1912. Själv var han då fjorton år. Vilhelm Moberg är en mästare på att berätta och den vemodiga berättelsen kryper innanför skinnet. Så är det att vara människa. Den här boken satte punkt för Mobergs emigrantanknytna berättande. Den känns djupt personlig trots att det inte är någon biografi.

Att Alberts pappa i boken ”Din stund på jorden”, säger: ”Hon ä tjuge minuter över sju. Precis tjuge över än hon”, och att Vilhelm Moberg 10 år senare i sitt avskedsbrev, innan han går ner till sjön för att avsluta sitt eget liv, skriver: ”Klockan är tjugo över sju, jag går att söka i sjön, sömnen utan slut”, är en märklig omständighet.

Upplagan jag läst ingår i Bonniers Folkbiblioteks höstserie 1965 och var då det miljonte exemplaret av Mobergs böcker som getts ut av BFB. Det är inte dåligt!

Elvy Ahlbeck, deckarförfattarina på 60-talet

Elvy Ahlbeck debuterade år 1962 med pusseldeckaren Vargen. Den ansågs välskriven och underhållande. Två år senare följde den Sherlock-belönade Mord utan förbindelse (1964) och sedan kom den humoristiska deckaren På den säkra sidan (1965) vilket var något ovanligt i Sverige då och kanske även idag). Fallen från skyarna kom (1966) och 1976 kom deckarnovellsamlingen Barmhärtighetssystrarna och 1978 Åtta damer i leken.

Elvy Ahlbeck vistades en del i Norrland vilket jag förmodar inspirerade henne att förlägga Mord utan förbindelse på vad som kan vara Ulvön och Fallen från skyarna som börjar med att en man kliver på bussen i Härnösand, tar fel väska när han kliver av för att sedan fortsätta till Drömme. I den boken finns en nynazistisk kartläggning av vissa försvarshemligheter i Ångermanland tvinnad samman med huvudgåtan. Och inte att förglömma den ödesdigra rollen en ultramodern frälsningsgrupp med elgitarr och helikopter har. Författarinnan har bara använt ortnamnen men, till skillnad mot dagens författare, har hon fritt fantiserat kring platserna. Det är kul och läsvärt ändå!

Kjerstin Göransson-Ljungman deckarförfattarinna på 30-, 40- och 50-talet

Deckaren 27 sekundmeter, snö, skrevs 1939 och är även filmatiserad och visades 2005 på TV. Den är Göransson-Ljungmans debut. Intrigen är klassisk: ett våldsamt oväder tvingar en grupp människor på skidsemester att tillbringa flera dagar i en fjällstuga. En av dem mördas och de övriga i gruppen försöker tillsammans avslöja den skyldige.

Författarinnan ses som den första moderna svenska deckarförfattaren med influenser från Agatha Christie och Dorothy Sayers. Det här är en bra pusseldeckare som tål att läsas även idag.

Hon skrev en rad deckare under 1940- och 50-talet och hennes Mord på auktion fick Expressens deckarpris Sherlock 1959 som årets bästa svenska kriminalroman. Sveriges enda kvinnliga detektiv, Selma Nilsson-Löwe med uppdrag att bevaka en av arvingarnas rätt och Mattias Beckholmen med kriminalgåtor som hobby löser mordgåtan på ett finurligt sätt.

Läs henne!

Den landsflyktiga av Rabindranath Tagore

Jag har alltid haft en viss dragning till sagor och legender. Därför tycker jag väldigt mycket om den här boken som består av vemodigt skimrande berättelser och sagor där legend och verklighet flyter samman till mästerliga noveller över människans hjälplösa beroende av tillvarons nyckfulla krafter.

Den här upplagan från 1961 gavs ut till hundraårsminnet av författarens födelsedag. Det är en mycket vacker bok med illustrationer i färg som är hämtade ur franska upplagor.

Rabindranath Tagore erhöll nobelpriset i litteratur 1913.

Det osynliga barnet av Tove Jansson

År 2014 var det 100 år sedan Tove Jansson föddes, vilket uppmärksammades på olika sätt. Själv läste jag många av hennes böcker för första gången. Det har varit en fantastisk läsupplevelse och jag håller på att läsa mig igenom allt som Tove Jansson har skrivit. Det här är böcker som går att läsa om och om igen!

Här vill jag tipsa om ”Det osynliga barnet”, som innehåller korta berättelser för läsare i alla åldrar. Visst är det väl så att man kan bli osynlig av brist på kärlek? Och som Tooticki säger så är kanske det värsta att bli utsatt för ironi hela dagarna. Då bleknar man i konturerna. I titelnovellen kommer Tooticki till muminfamiljen med en flicka som blivit utsatt för just detta. Det enda som syns är en svävande bjällra som bundits kring flickans hals för att man ska veta var hon är. Nu överlämnar hon flickan till muminfamiljen för att de ska göra henne synlig igen. Naturligtvis lyckas de. Det är så bra och självklart beskrivet av Tove Jansson. Läs och njut!

Originalupplagorna är rätt dyra, men också väldigt roliga att äga! Men bryr man sig inte om det så kom det under 2014 nya upplagor som ser ut som originalen och är billigare.

Aftonland av Pär Lagerkvist

I min hand håller jag ett vackert ex av Pär Lagerkvists ”Aftonland” från 1953, som blev författarens sista och kanske viktigaste diktsamling. Den är så bra, så sorglig och ändå så trösterik!

Pär Lagerkvist skriver om andliga och existentiella frågor giltiga även för människor av idag. Det är dags att göra en nyläsning av diktaren Lagerkvist.

I dikten "Vad upplevde jag den kvällen" hämtar författaren som barn ved åt sin mor en höstkväll när han råkar titta upp mot himlen och får syn på stjärnorna för första gången och han upplever ”en ödslighet utan gräns.”Han känner en kosmisk svindel över att finnas till och det är kanske då hans sökande efter mening inleds, ett tema som kom att finnas med i allt han skrev. När han kommer in till modern ”var jag inte längre något barn”. Så slutar dikten.

Pär Lagerkvist fick Nobelpriset i litteratur 1951.

Vänskapsgatan av Karl Johan Rådström

En vänkrets av fem familjer, som i glad och festlig stämning firar midsommar tillsammans med mat och dryck i det gröna, bildar upptakten till de dramatiska händelser, som sedan följer. Knappt har det glada sällskapet anträtt hemfärden från den lyckade midsommarutflykten, så möts de av en fruktansvärd katastrof – hela den lilla staden står i brand och flera av dem måste maktlösa se sina hem förtäras av det flammande havet.

Rådströms bok om familjerna Krampe, Leander, Koludden, Näsholmen och Eringer utspelas i den lilla sågverksstaden Tvåberga (Sundsvall) och handlar också om vikten av vänskap och ett försonligt sinnelag. Den utkom första gången 1944. Bonniers Folkbiblioteks upplaga från 1948 är också mycket trevlig.

Karl Johan Rådström föddes i Sundsvall 1893 och publicerade 1945 en artikel om den här romanen med titeln "Sanning och dikt i en sundsvallsroman".

För övrigt var han far till författaren Pär Rådström och matematikern Hans Rådström samt farfar till författaren Niklas Rådström.

Åke och hans värld av Bertil Malmberg

”Raj-Raj”, sjunger lille Åke när han är i kyrkan för första gången och prästen klagar på att kyrkobesökarna sjunger för svagt i psalmsången. Och man kan inte skylla på att man inte kan texten. Det går bra att prisa Gud med ”raj-raj” också, förklarar prästen. Och därför gör Åke det, han sjunger glatt raj-raj mycket högljutt. Hela kyrkan skrattar åt honom, liksom Gud, menar prästen på ett snällt sätt, men Åke blir förstås generad.

Det här är nog det kanske mest berömda kapitlet i den här underbara barndomsskildringen från författarens hemstad Härnösand. Där finns mycket idylliskt och nostalgiskt skrivet om stadsmiljön och småstadens invånare. Det är en ljus och trygg skildring av förhållandet till mamman och pappan och storasyster Aja och det finns en hel del humor. Det som Bertil Malmberg lyckas så bra med är att det verkligen är det lilla barnet Åke och hans känslor som skildras. Det känns inte som en vuxens återblickar. Det är så bra!

Idyllen tar inte överhand utan där finns också barnets upplevelse av döden och mörkret. Ett förfärligt kapitel berättar om grannfamiljen vars son var en mördare och blev halshuggen och ett annat berättar den extremt tårframkallande historien om lekkamraten ”Kalle Nubb”, som har engelska sjukan. Det känns verkligt, det är vackert, sorgligt och ångestframkallande. Där finns allt.

Den upplaga jag har läst är utgiven av Svalan 1954. Ett vackert, brunt klotryggsband med mönstrade pärmar med turkos fyrkanter och med bruna ränder. Jag tycker att Svalans bokserie med det här utseendet är deras finaste. Texten är luftigt satt och man törs verkligen bläddra då papperet är i en härlig kvalitet. Adolf Hallmans tuschillustrationer till sist, som ibland löper över hela uppslag i ”Åke och hans värld”, gör boken till ett riktigt konstverk.

Pojken med guldbyxorna av Max Lundgren

En helt vanlig dag sticker Mats handen i byxfickan, där han tror att han ska ha en penna. Men då är det något som prasslar i fickan och när han drar upp handen så håller han istället en tia i handen.

Farsan, tänker han. En hel tia. Bussigt. Han känner efter en gång till och en gång till och en...Varje gång drar han upp en tia. Det är ju inte klokt. ”Jag är pojken med guldbyxorna”, tänker han och tittar på sina ljusbruna, över knäna slitna, vanliga, hyggliga långbyxor.

Ett kort tag har Mats roligt med alla pengarna. Men finns det inte barn i världen som bättre behöver dem. Vad kan han göra åt det? Tillsammans med sin far Tocken bestämmer han sig för att skänka pengarna till välgörenhet. Men varifrån kommer egentligen pengarna? Till sist jagas Mats och Tocken av både finansmän och polis.

Boken utkom första gången 1967. I min hand håller jag ett fint exemplar av upplagan som kom 1980 i serien ”Önskeboken”. Omslagsbilden är från filmatiseringen som gjordes somTV-serie 1975. TV-serien var mycket bra och boken är ännu bättre. Läs den! Spännande, sorgligt, rörande. 2014 gjordes en långfilm av boken.