Höst (av den isländske poeten Jón Óskar)
I takskägget tjuter vinden
kyliga höstdagen
öppnar sitt öga och doften
av sommaren glider bort
i vindens famn.
Kölden tränger genom bröstet.
En ensam sång söker
lyhört öra, svanar
flyger ostvart över heden.
Förälskad hand söker
ett vitt bröst, en mås
skriar högt
vid stranden.
En hemlös man
söker lä för vinden, mörkret
ruvar över varje vägrös.
Men i bröstet skälver
förtröstans sträng
tvinnad under sommarens
fingrar,
röster ropar
efter röster, ton på ton.
I takskägget tjuter vinden.
Du är min renaste tröst
Du är min renaste tröst,
du är mitt fastaste skydd,
du är det bästa jag har,
ty intet gör
ont som du.
Nej, intet gör ont som du.
Du svider som is och eld,
du skär som ett stål min själ -
du är det bästa jag har.
Karin Boye
Vinden
åker
på sin blåa cykel
över ängarna
åker vinden
på sin blåa cykel
Vart ska vinden?
Ingenstans
Vem har vinden
sällskap
med?
Ingen Ingen
Vad är meningen
med vindens färd?
Att åka på den blåa
cykeln
över ängarna
(Ingrid Sjöstrand - Det blåser en sol)