22. mar, 2016

Anteckningar från träffen 21 mars

I år är det 40 år sedan Agatha Christie dog och vi valde att läsa hennes Dolken från Tunis till den här träffen. Denna deckare har ett lite annorlunda upplägg med en Doktor Sheppard som jag-berättare och detektiven Hercules Poirot, som nu är rätt gammal och egentligen har dragit sig tillbaka till den här byn, King`s Abbot, för att odla pumpor och leva i lugn och ro. Men när Roger Ackroyd mördas blir han trots allt engagerad i fallet. Det är en klurig gåta med en lite lång startsträcka och rätt många namn att hålla reda på, men boken upplevdes som spännande med ett överraskande slut. Författaren gör verkligen allt som står i hennes makt att dölja denna verklige mördare så pass väl att spänningen består, dock inte mer än att en skarpsinnig bokcirkeldeltagare på förhand kunde avslöja förövaren innan bokens final! Och det där med att sanningen är både dold och synlig är väl pusseldeckarens stora tjusning. Agatha Christie skriver i sin självbiografi (som ni absolut ska läsa!) att det här är hennes mest uppmärksammade bok och att citat ofta hämtas från den i olika sammanhang.

Jag hade läst den tidigare och det är helt klart så att de ledtrådar som Agatha Christie lagt ut och som jag inte såg vid första läsningen, nu går att urskilja rätt tydligt. Boken fick klart godkänt och hon knyter absolut ihop historiens alla trådar och lämnar inget åt slumpen. Poirot´s små grå celler funkade som vanligt förträffligt!

Agatha Christie föddes i Torquay och hennes och hennes andre mans hus vid floden Dart tillhör sedan 2000 det engelska fastighetsverket. Det finns 1000-tals föremål av bohaget kvar i huset som av Agatha Christie kallades för ”den vackraste platsen i världen” och fick namnet Greenway. Dit skulle det vara verkligt roligt att resa.

Läs också Vem dödade Roger Ackroyd; Mysteriet bakom mysteriet i Agatha Christies Dolken från Tunis av Pierre Bayard, som argumenterar för en helt annan mördare än den som Agatha Christie presenterar...

Till nästa gång läser vi I Marsfjällets skugga av Bernhard Nordh och lyssnar tillsammans på en intervju som Bertil Perrolf på Sveriges Radio gjorde med lappmarksdoktorn Einar Wallquist, eftersom läsecirkeldiskussionen ofta landade i norrland. Då måste det bli en fördjupning förstås!