2. feb, 2017

Anteckningar från träffen 30 januari

Jenny är en bok som kommer att stanna kvar inom mig länge. Språket, trots att det är lite ålderdomligt, tycker jag mycket om, liksom beskrivningen av Rom. Jag har aldrig varit där, men ett sug har väckts hos mig. Jag tog fram en karta över Rom och letade upp de platser som det talas om och kanske kommer jag mig dit nån dag. Natur- och miljöbeskrivningar är väldigt levande beskrivet. Jenny, och de flesta som hon umgås med, är mer eller mindre framåtsträvande konstnärer som lever livet och roar sig till sent på nätterna.

Jenny, som levt ganska disciplinerat, längtar efter någon att älska och börjar sällskapa med Helge Gram, utan att hjärtat är riktigt med. När hon träffar Helges föräldrar visar det sig att de lever i ett äktenskap som liknar ett strindbergskt inferno. Ett triangeldrama uppstår, som inte gör livet lättare för Jenny. Hon inleder alltså ett förhållande med Helges far, men även här tar hon bara emot, nästan passivt. Hjärtat är kallt.

Slutet gott, allting gott, gäller inte för den här romanen. Jag kommer att fundera länge över det val Jenny gör och om man som läsare kanske har anat detta många sidor innan.

Det här bokomslaget tycker jag är så vackert och mycket mer talande än omslagen där bara en bild föreställande Jenny finns. Rom är en sådan stor del av romanen och här antar jag att det är Rom man ska få känslan av.

Till nästa gång läser vi barndomsminnena i På vår gata av den store berättaren Isaac Bashevis Singer, nobelpristagare liksom Sigrid Undset. En helt annan sorts bok med ett myller av människor och mycket mystik. Själv är jag mycket förtjust i honom. Det återstår att se vad bokcirklarna tycker...